LIVSDRÖM

Långsamt börjar jorden andas,
tinar den frusna tjälen,
stiger ur jorden
slöjor över marken.

En aning genom livet går,
om befrielse för allt
som fryst till hårt
och kallt,
om jord som öppnar sig
och himmelsblå.


I en tunnel av vind
färdas Andens ljus,
löser slöjans dimma
i droppar att dricka.

Allt liv som kan,
vill bli, glädje och grönska.
Genom skapelsen välves i ett,
en blommande böljerörelse
- och ditt öga är ljus.


Gunnel Arvidsson